Varje lördag, från april till september, fylls parkeringen vid gamla stationshuset i Orsa med bord, backar, termosar och människor. Det pratas, skrattas, fyndas och återbrukas. Loppisen har blivit ett av byns mest levande inslag – men få vet historien bakom.
Vi träffade personen som startade det hela: Kerstin Månsson, pensionär, tidigare lärare och en av de där lokala krafterna som får saker att hända. Inte för att det är enkelt – utan för att det är viktigt.
”Det började med två bord och en trasmatta”
Kerstin minns första sommaren tydligt.
– Jag var nybliven pensionär och saknade att träffa folk. Jag ställde ut ett bord med lite porslin utanför mitt hus. Nästa vecka kom en vän. Veckan efter stod vi fem personer där. Efter några månader sa någon: ”Ska vi inte bara ha det nere vid stationen?” Och så blev det.
Hon skrattar åt enkelheten. Men också allvaret bakom.
– Det handlade inte om att sälja grejer. Det handlade om att skapa ett utrymme för möten.
Gemenskap som drivkraft
Loppisen är idag ett återkommande inslag i många Orsabors helg. Folk åker dit för att fynda, ja – men också för att prata, fika, få en kram, eller bara se lite liv.
Kerstin håller inte i allt längre, men hon finns alltid där. I bakgrunden, med en plastpåse i handen och koll på om någon glömt växelkassan.
– Det finaste är när jag ser att någon som kanske är nyinflyttad, blyg, ensam – hittar någon att prata med här. Då vet jag att det fyller sin funktion.
Återbruk i praktiken
Loppisen har också blivit ett konkret sätt att tänka hållbart. Många av säljarna är återkommande, och för vissa har det blivit en viktig inkomstkälla.
– Vi slänger för mycket. Här får saker leva vidare, säger Kerstin och plockar upp ett udda kaffefat som hon räddat från en kartong på väg till tippen.
Folk kommer också för att skänka saker. Behöver någon ett nytt köksbord men inte har råd? Kerstin ringer runt. Ofta löser det sig.
Motgångar och envishet
Allt har inte varit enkelt. En sommar försvann borden efter en storm. En annan gång ville kommunen ta bort platsen på grund av ”logistikproblem”. Men varje gång har stödet från byn varit massivt.
– Folk hörde av sig, skrev brev, erbjöd egna tomter. Då fattade jag hur viktig platsen blivit, berättar Kerstin.
Idag är loppisen en självklar del av Orsas sommarhelger. Och varje gång någon frågar: ”När är det loppis nästa gång?” – så vet man att Kerstin varit där.
Tips från Kerstin för dig som vill starta något eget
- Börja i liten skala – vänta inte på perfekta förutsättningar.
- Gör det för rätt anledning – inte för beröm eller pengar.
- Involvera andra tidigt – ensam är aldrig stark i längden.
- Acceptera motgångar – det är en del av processen.
- Var närvarande – det betyder mer än du tror.
Eldsjälar bär byn
Kerstin vill inte kalla sig själv eldsjäl. ”Jag är bara en som gillar att få saker att hända”, säger hon. Men i en liten by gör just det hela skillnaden. Någon som vågar börja, som orkar fortsätta, och som har modet att hålla i när det blåser.
Det är sådana människor som skapar sammanhang, inte bara evenemang. Som bygger platsens själ, inte bara dess struktur.
Och i Orsa är vi lyckligt lottade – för här finns många som Kerstin.